Konstnären

Jag är uppväxt i Göteborg, och inom måleriet i princip autodidakt. Men har fått inspiration och lärdom av mina danska släktingar. Morfar, morbröder och kusiner var konstnärer, varav en del med stor framgång. Efter att startat och drivit Masesgården i Leksand och haft Må Bra resor till Italien samt arbetat inom ett hjärtforskningprojekt i tio år, får jag nu spänna den båge jag längtat efter-måleriet.

Jag vill som målare ha en intim kontakt med mitt förflutna för att förstå min verklighet nu. Varje ögonblick innehåller upplevelse av små små händelser som försvinner ur minnet.Men märken finns kvar både inom oss och i vår exteriör som små öar i det förflutna. Levande ytor fulla av dokument om liv- den patinan vill jag bygga upp med lager på lager av krämig oljefärg.

Maria Helena Vieira da Silva
skrev en vacker dikt om färger
som hon döpte till TESTAMENTET.

Jag efterlämnar till mina vänner

himmelsblått för att flyga högt
coboltblått för lyckan
ultramarin för att väcka anden
cinnober, högrött för att blodet skall
strömma glatt
mossgrönt för att stilla oron
guldgult:rikedom
coboltviolett för drömmande
krapplack som väcker cellomusik
kadiumgult:fantasy,gnistor,glans
ljusockra för att ta emot jorden
Veronesergrönt som minne av våren
indigo för att bringa sinnet i samklang med åskvädret
orange för att ställa in blicken mot ett citronträd
på avstånd
citrongult för behaget
rent vitt:renhet
rå siena: guldets förvandling
sammetssvart för att se Tizian
rå umbra för att lättare uthärda den svarta
melankolin
bränd umbra för känslan av varaktighet